Konceptalbum. Ett helt jävla fenomenalt konceptalbum. Det handlar om en man som arbetar på ett sjukhus & förälskar sig i en kvinna som är döende i cancer. Kvinnan är rädd, ledsen & arg. Han försöker göra allt för att dämpa smärtan & sorgen. De mest hjärtskärande texterna varav en låt är baserad på Sylvia Plath, emellanåt så känns det som om allt handlar om henne. Jag upptäckte albumet under min Sylvia Plath period någon gång -09 & av någon anledning har det alltid bara funnits där.
En dag hamnade jag i en koversation om albumet & jag insåg att jag aldrig läst texterna. Det blev 30 minuter av tårar, tröstcigaretter & återigen tårar. Cancer, jag avskyr cancer. Jag väntar på att ännu en ska försvinna iväg i det från oss. Men detta albumet, texterna, musiken ja allt älskar jag med just det.
"I'd happily take all those bullets inside you and put them inside of myself"
En dag hamnade jag i en koversation om albumet & jag insåg att jag aldrig läst texterna. Det blev 30 minuter av tårar, tröstcigaretter & återigen tårar. Cancer, jag avskyr cancer. Jag väntar på att ännu en ska försvinna iväg i det från oss. Men detta albumet, texterna, musiken ja allt älskar jag med just det.
I've woken up, I'm in our bed, but there's no breathing body there beside me.
Someone must have taken you while I was stuck asleep.
But I know better as my eyes adjust.
You've been gone for quite awhile now, and I don't work there in the hospital
(they had to let me go.)
Someone must have taken you while I was stuck asleep.
But I know better as my eyes adjust.
You've been gone for quite awhile now, and I don't work there in the hospital
(they had to let me go.)